- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
202

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fröken Pamelas bjudning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202
— Nå kära Anna, sade fröken Tornspets, när Anna kora in till
henne, hur har det nu gått?
— Bra, nådig fröken sade Anna, under det att hennes uppsyn
strålade af glädje.
— Du träffade grosshandlaren?
— Ja, då!
— Han blef väl förvånad?
- Åh, så förvånad, men så glad tillika. Han skulle köpa
cigarrer och komina hit med dem under veckans lopp.
— Jaså, nå det var bra. — Och de andra?
— De komma med tacksamhet alla.
— Nå! Då ha vi endast att göra i ordning, så att vi kunna
ta emot dera. Nu får Anna styra om det der. Hvad det kostar,
skall Anna få penningar att betala med. Men det skall vara nota
på allt. Anna har väl promemorian qvar?
— Ja!
— Stryk nu ut hvarje post, hvarefter den blir anskaffad.
— Ja!
— Nu få vi inte ligga på latsidan. — Tidningen får Anna läsa
för mig om morgnarne som vanligt, men »Axel» få vi låta hvila tills
vidare.
Allt gick sin gilla gång.
Anna skaffade allt, som behöfdes, till bjudningen, grosshandlaren
kom under veckaris lopp till fröken Pamela med cigarrerna och så
inträffade slutligen den stora dagen.
Fröken Pamela åt middag tidigt denna dag och klockan fem var
hon klädd till fest. Anna var då äfven färdig och hela våningen
föreföll vara ett dockskåp, så putsadt och fint var det der.
Litet då och då förde fröken Pamela sin lornjett till sina ögon
och säg på Anna, hvilken denna dag var särdeles till sin fördel.
— Vacker flicka, verkligt vacker flicka, mumlade fröken Torn-
spets för sig sjelf,
Och hon hade rätt; ty Anna var så vacker, att man inte kunde
ta ögonen från henne.
Hon var äfven denna dag så glad och kände sig så lycklig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free