Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fröken Pamelas bjudning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
som kanske är den bäste af all hans musik. Han kallade detta
musikstycke för »Fans sonat»; men deu var dock så låugt ifrån att
kunna jemföras med, hvad han hade hört i sömnen, att han sjelf
försäkrade sig vara hågad att slå i stycken sin fiol, om han blott
vetat någon annan utväg än musiken att finna sin bergning på.
— Det var verkligen märkvärdigt,’sade herr Hagberg.
— »Underjordens sonat», som vi kallade en sonat af Tartini,
har jag spelat på akademien, sade Gunilla.
— Se der! Det är nog densamma, som den, om hvilken jag nu
talat, inföll grosshandlaren.
— Men hela den der drömmen är väl ändå en saga, inföll Anna
blygt.
— Nej, hvarför det? Man kan ju drömma de allra vidunder-
ligaste saker. Man kan ju tycka sig flyga öfver höga berg, likaväl
kan man väl drömma om musik — åtminstone ligger det nära till
hands för en musiker att drömma om dylikt.
— Men det der förbundet — — —?
— Det är inte heller omöjligt att drömma derom.
— Usch, hvad jag skulle blifvit rädd, om jag drömt sådant sade
Gunilla.
— Sjelfva drömmen finner jag inte så underlig men väl att han
ville slå sönder fiolen, som dock var en relik för honom om man får
uttrycka sig på sådant sätt, sade vaktmästaren, ehuru vi protestanter
ej borde tala om reliker.
— Vi äro alla katoliker, utropade grosshandlaren muntert.
— Hvad säger du, sade fröken Pamela, äro vi katoliker?
— Ja, hvarenda eD, svarade grosshandlaren!
— Usch då! Men det är ju riktigt ogudaktigt att säga så.
— Kan väi vara.
— Jag för min del frånsäger mig då all katolicism, sade fröken
Pamela och skakade på sitt hufvud.
- Jag ined, jag med infolio i snabbt tempo efteråt vaktmästaren
och inspektor Hagberg.
— Ja det må låta hur som helst, utropade den oförbätterlige
grosshandlaren, det må låta hur som helst; men — vi äro dock alla
katoliker. Det tjenar till intet att förneka det; vi dyrka både helgou
och reliker.
— Nej det protesterar jag på det allvarligaste mot, sade vakt-
mästaren.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
