Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. »Grefve Emanuel Strutsenfot lefver — — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■’SN, FT:!
hörigheter togos med på en lustfärd — gingo de båda genom träd-
gården ned till kajen och embarkerade på den förhyrda ångbåten,
som på grefvinnans befallning styrde till Capri.
¡>traxt efter landningen der gingo de båda resande till Blå
grottan. —
Azurgrottan eller den bla grottan på ön Capri kallas sä, emedan
vattnet, som bildar större delen af grottans golf, är af så klar och
intensiv blå färg, att skenet deraf äfven färgar hela grottans tak
och väggar i samma lysande blå azurfärg.
Den dager, som härigenom åstadkommes i grottan, skildras af
alla resande sasom af den mest magiska och underbara skönhet.
Man har anmärkt, att hela hafvet omkring ön Capri är ovanligt
genomskinligt och att ingenstädes påträffas en botten, hvars sand är
vackrare, stundom grön som smaragd, stundom blå som safir.
Några forskare hafva förmodat, att Azurgrottan på Capri skulle
vara ett af Tiberi forna bad; men denna förmodan har åtminstone
hittills ej blifvit närmare bestyrkt. Dereraot finnas skäl för det an-
tagandet, att ifrågavarande grotta ännu var helt och hållet obekant
för skalden Virgilius —
Grefvinnan och markisen läto sig ros ut i grottan.
— Det är förtjusande, sade grefvinnan.
Ja grottan är förtrollande just derför, att ni är uti den,
svarade markisen.
— Smickrare! invände grefvinnan kokett.
Emellertid hade ännu en båt blifvit utrodd i grottan. I den
båten sutto tre herrar.
— Det är verkligen en härlig grotta, sade den ene.
— Den är underbar, sade den andre.
— Mer än så, den är rent af förtrollande inföll den tredje.
— Jag skulle vilja vistas här i grottan hvarje dag, när solen
är som mest brännande, började den förste.
— Det blefve nog enformigt till slut, invände den andre.
Det bief nu en stunds tystnad och det hördes intet annat
än årornas sakta plaskande samt det hviskande samtal, som grefvinnan
och markisen förde. Orden hördes inte, men deras låga röster för-
numraos dock i det almstrikt goda rum, som grottan erbjöd.
I den der båten kuttra helt visst ett älskande par, sade då
den ene af herrarne helt tyst.
— A propos älska, inföll den andra med vanlig stämma, så är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
