Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
— Min Gud, hvad grosshandlaren är rolig.
Han betalade, gaf stora drickspenningar och gick.
Utkommen på Drottninggatan föll han åter i tankar och ban
gick fram och åter flera slag på trottoaren grubblande och litet,
emellan kunde man höra, att han nämnde ett namn i hviskande ton,
som man ofta gör när man är tankfull och tankarna vilja kläda sig
i ord. Alldeles omedvetet uttalas då enstaka ord eller längre meningar
i hviskande ton.
Hvad nu grosshandlaren vidkommer, så sade han flera gånger;
— Anna! — — — Rosen — — —
Han hade blifvit blixt kär i Anna.
Dagen derpå ringde någon på grosshandlarens dörr. — Det var
Johanna, som kom.
Hon medförde från fröken Pamela ett bref af följande lydelse:
»Tack af hjertat för den glädje, du i går beredde mig. Vi ha
härhemma hela morgonen talat om gårdagen, som vi aldrig skola
glömma. Kom snart till oss, beder din gamla tant
Pamela Tornspets.»
Sedan han läst detta bref, kysste han det.
Dettst var emellertid ingalunda beroende deVpå, att han var så
förtjust i gummans bref, det vill säga innehållet deraf, utan fastmer
för att han såg, att Anna skrifvit det med undantag af sjelfva namnet,
som gumman skrifvit sjelf.
Det var fullt utbruten kärleksfeber.
Stackars grosshandlare!
Skulle han qväfva sin kärlekslåga, eller skulle han förklara sig
för Anna?
Framtiden får utvisa detta.
Ett par dagar hade gått tillända och på aftonen hade »Axel»
åter kommit till nåder i fröken Tornspets hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
