Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Behagligt läste Anna för gumman:
Då gingo med förtjusta sinnen
Bredvid hvarann de unga två
Som brudpar vexla ringar, så
De vexlade sin barmdoms minnen.
Han talte om de glada dar,
Då i sin moders hus han var,
Det furutimrade, det röda,
Som stod bland tallar högt i nord
Och om den kära fosterjord,
De syskon kära, alla döda.
Han talte om, hur mången gång
Den gamla, djupa kärlekssång,
De läderbundna sagaskrifter
Hans längtan väckte till bedrifter.
Detta var en passus i den vackra dikten, som fröken Pamela
särskildt älskade. Anna höll på att aldrig få sluta läsa denna afton,
ty gumman inlade ofta kommentarier.
Men när Anna kom till dessa ord:
Jag sluter ögat och likväl
Jag ser dem lefvande och klara
Och flickan, som står midt deri,
Hon är din spegelbild Marie,
sade gumman, att det vore tid att sluta.
Anna var nöjd deråt, ty hon kände sig trött.
Hon somnade snart och i drömmen såg hon oupphörligt rörliga
gestalter, hvilka ofta bytte om figur, men alltid hade samma ansikte.
Och hvad hon väl kände detta ansikte.
När hon vaknade kunde hon inte låta bli att skratta åt sin dröm
och hon fortfor att att le, när hon kom in till fröken Pamela.
— Du ser så glad ut, kära Anna, sade fröken Pamela.
— Ja, nådig fröken, jag har haft en så tokig dröm, som oupp-
hörligen kommit tillbaka.
— Såå hvad har du drömt då?
— Tänk, att jag drömt» om grosshandlaren hela natten.
— Det var då märkvärdigt, det har jag också gjort.
— Åh, så lustigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
