Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
och att han sjelf skulle ha äran hesöka fröken och tacka för att han
var lhagkommen.
... ~ det var rol,8t- Vet du Anna, jag känner mig riktigt
nöjd med mig sjelf öfver att jag skickat bud till honom.
Det blef inte vidare tal i detta ämne, ty Anna skulle läsa tid-
ningen for fröken och man kom på helt andra tankar.
Fram pa middagstiden, just när fröken Pamela plägade vara di-
sponibel för de bekanta, som stundom brukade helsa på henne, ringde
det. b
Det var grosshandlaren, som kom.
Han tackade för budet, som han fått och frågade i de artigaste
ordalag, hvaraf det kom sig, att han blifvit ihågkommen.
— Ja, kära du, vi ha drömt om dig i natt både Anna och iag
sade gumman.
— Åh jag tackar allra ödmjukast, allra ödmjukast, utropade
grosshandlaren och sprang upp samt bockade sig åt höger och venster.
— Det föreföll oss sä underligt, att vi drömt om dig båda och
jag trodde, att det hade något att betyda, samt fruktade för, att
du kunde vara sjuk. Och derför hörde jag efter dig. - Jag är ju
ända din släkting och du har verkligen förändrat dig till din fördel,
sa att jag har riktig aktning för dig. En grosshandlare med kontor,’
det ar nagot annat det än en kringflackande handelsresande, ser du.
— Ah, jag tackar, jag tackar!
— Se så, nu ringer det igen.
— Det ar bast, att jag går. Det är väl någon, gammal tant,
som gor sin visit och då passar jag ej här med mitt glada humör.
— Kära du.
— Ha, ha, ha ha — å så roligt! ljöd det i detsamma utifrån
tambureD.
— Det der later minsann inte så tokigt, sade grosshandlaren.
— Hvem i Herrans namn är det, som Anna skrattar så godt
med. ®
— Ha, ha, ha! hördes det åter.
— Minsann tror jag inte, att de kunna narra mig att skratta
med sitt fnitter, sade gumman och höll näsduken för munnen.
Ha, ha, ha! skrattades fortfarande derute.
— Men hvad gör då Anna, som inte kommer in och säger, hvem
det är, &om kommit.
Ha, ha, ha! klingade det åter. ►
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
