Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
251
— Hvad har du drömt om honom då’
— Ja, jag kan inte förklara det. I bland har jag sett gross-
handlaren skrattande som vanligt — och så bäst det var har jag
varit ute och gått samt ledt en hund. När jag så kommit att titta
ned på hunden, har jag märkt, att han haft grosshandlarens hufvud
och han har sett så glad ut. — Och för öfrigt, hvart jag sett, har
^ jag sett grosshandlarens ansikte.
— Det var då löjligt, äfven jag har drömt om, att jag sett en
hund hvilken haft grosshandlarens hufvad.
— Det var underligt.
— Måtte intet ondt ha händt honom.
— Kära fröken, det skall ju vara bra att drömmar om hundar.
— Kan väl vara det, kära du. Men det vet jag af gammalt,
att det är aldrig bra att drömma om menniskor, soin antaga djur-
gestalt. Det brukar alltid gå bakut för sådana menniskor, som man
i drömmen sett såsom djur.
— Åh, Gud bevare honom, den snälle grosshandlarn.
— Ja, det säger jag också. — Hur det varit med honom förut
har jag just inte så mycket bekymrat mig om, men om det skulle gå
> bakut för honom nu, när hau blifvit en ordentlig och skötsam man,
det skulle verkligen smärta mig då det djupaste.
— Vi skola hoppas att grosshandlaren är oberörd af våra dröm-
mar, nådig fröken.
— Det skola vi visst, kära du. Men jag kan inte undertrycka
en känsla af oro. Att vi just skulle drömma om honom båda två,
det är det egna.
— Ja, underligt är det.
— Måtte han inte vara sjuk.
’— Åh, Gud bevare honom.
— Han är ju så ensam. — Hml — Vet du, jag har lust att
skicka Johanna till honom att höra efter, hur det är med honom.
— Men om han är — — —
— Kära du, han må vara frisk elller sjuk, så kan han inte
annat säga, än att jag visat mig öm om honom, som det anstår en äldre
släkting att vara.
Och dermed blef det.
Johanna fick gå till grossshandlaren och höra, hur det stod till.
L Hon var inte länge borta och när hon kom tillbaka, kunde hon
upplysa fröken Pamala om, att grosshandlaren var vid bästa helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
