Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
grosshandlaren och jag just nyss beslutat, att vi skola göra en liten
utfárd i morgon.
Grosshandlaren tittade förvånad på sin tant.
— Inte sannt? sade hon.
Jovisst! Jovisst! utropade grosshandlaren.
Inom sig tänkte han:
Kors en sådan förbaskad filur till gumskrutta! Sitter hon
inte der och ser sa allvarlig ut samt ljuger ihop, att vi kommit
öfverens om att göra en utfärd; vi som inte talat derom. Hin skall
tro någon vidare. — Men nog skall gumman få bestå den der ut-
färden, det vill jag lofva!
Men det biet tid att gå för grosshandlaren, nu emellertid lofvade
att komma tillbaka dagen derpå.
— Jag består kalaset, hade gumman hviskat till honom.
Han lofvade komma, ehuru han med sig sjelf kom öfverens om,
att han mycket hellre skulle ha velat följa med Anna ut till Eriks-
dal, än han gick med gumman Tornspets ut på Hasselbacken eller
hvart det nu skulle bära af.
Fröken Gunilla gick äfven.
Och åter voro tröken Tornspets och Anna ensamma.
Anna visste ej, att hennes mor skulle komma til! staden. Hon
hade blott blifvit underrättad om, att inspektor Hagberg skulle ha
främmande och hon kunde inte tänka annat, än att fröken Pamela
lofvat inspektor Hagberg, att han skulle få Anna till hjelp den dag,
som han skulle ha bjudning.
Hon frågade inte fröken Pamela något i denna sak; ty när
tröken inte sjelf sade något derom, ansåg hon det inte vara på sin
plats, att hon framställde någon fråga. Det skulle ju möjligen kunnat
ha tolkats så, som om hon inte velat hörsamma frökens begäran och
vilja.
Och så gick dagen till ända.
Anna och tröken spelade ett parti kasino och så afslutades dagen
med följande ord ur »Axel»:
»Förvirrad svarade Maria:
Hur lycklig likväl mannen är!
Den starke ingen boja bär,
Han hör från början till de fria
Och farans tjusning, ärans glans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
