Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Och jord och himmel äro hans.
Men qvinnans öde, det är gifvet
Till mannens bihang genom lifvet.
Förbindningen uppå hans sår,
Förgäten, sedan de grott samman:
Hon offret är, han offerflamman
Som präktig emot himlen går.
Dagen derpå gjorde Anna omsorgsfullare toalett än hon plägade
göra annars.
Hon var så glad — kanske var det, för att en omvexling från
hvardagslifvets enahanda skulle beredas henne denna dag. Kanske
hade hon äfven en inre aning om, att något ljuft och lyckligt skulle
hända henne denna dag.
Menniskan har stundom dylika aningar.
Allt nog. Hon var glad och glädjen gjorde henne vackrare än
någonsin.
På utsatt tid kom grosshandlaren.
— Se så, nu är jag här, sade han till Anna.
— Mycket välkommen.
— Nu skola vi ut och festa på hvar sitt håll!
— Ja!
.— Mycket nöje!
— Jag önskar grosshandlaren detsamma!
— Tack! Det var tusan, hvad ni är vacker, fröken Annal
— Grosshandlaren!
_ Nå, nå! Förlåt! Jag sade blott min hjertans tanke!
_ Se så prata inte i flickan några tokerier nu, sade i detsamma
fröken Tornspets, hvilken kom ut i salen.
— För all del, min nådiga tant.
— Nu skall Anna genast gå, bestämde fröken Pamela.
— Skall jag inte vänta, tills nådig fröken är färdig? ^
— Nej, nej, hvarför det?
— Jag brukar hjelpa nådig fröken med kappan?
— Skulle jag inte duga till det, jag, utropade grosshandlaren.
— Hm! Visst — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
