Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
— Och det vill inte veta af någon uppassning.
— Kära du!
— Men stig in, stig in. Inspektorn väntar allt på dig.
— Vill han tala med mig?
— Jo, jo lilla Anna.
— Ni äro så underliga här ute i dag?
— Ar det då så underligt, att inspektorn vill tala vid dig.
— Ah, inte just det; men det är något, som är sig olikt.
— Tycker du det?
— Portvakterskan såg så menande ut, när hon öppnade grinden
för mig.
— Kära du, det vet du väl af gammalt, att den der gumman
gerna vill göra sig litet viktig.
— Ja, det förstås; men så du — — —
— Nå hvad är det med miü då?
— Jo, du ser också — — —
— Ser jag också underlig ut kanske, ha, ha, ha!
— Ja, jag kan inte neka till det.
— Nej men fy då!
— Förlåt migl
— Ha, ha, ha!
— Ja du är underlig!
— Stig in, stig in!
Gunilla sköt Anna framför sig in i förstugan.
Några ögonblick derefter var Anna inne i inspektor Hagbergs
arbetsrum.
Efter de vanliga helsningarna sade inspektorn:
— Jag vill förbereda Anna på en stor glädje.
— För mig? frågade Anna.
— Ja!
— Hvad kan det vara herr inspektor.
— Det skall Anna få veta, om Anna följer med mig nu.
Han steg upp och gick in i nästa rum medförande Anna, hvilken
emellertid stannade på tröskeln som en bildstod under några ögonblick.
Derefter störtade hon fram i rummet och slog sina armar om
en gammal, tarfligt klädd qvinna, under det att hon utropade:
— Mor! Mor!
Den gamla var alldeles för rörd för att kunna tala, men tystnaden
är ofta mera vältalig än ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
