- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
264

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264
— Kunde du då inte springa?
— Nej kära mor, jag kom inte ut.
— Usch!
— Slutligen kom polis.
— Herre min Gud!
— De trodde, att jag var en dålig flicka.
— Arma barn.
— Jag vet inte, hur jag skulle ha kommit ur den der klämman,
om jag inte alldeles oväntadt fått hjelp af Karl Andersson.
— Nämndemans?
— Ja. Han var ju på väg till guldlandet.
— Ja jag vet, att han reste dit. Det blef hand i hår och kriif
i strupe hemma hos nämndemans, må du tro.
— Ja, jag vet det. Karl talade om det.
— Fina ville, att Karl skulle gifta sig med ett spöke i Wexiö.
— Ja.
. _ Men han hade tänkt på dig och när du reste från bygden,
så ville han inte ha någon annan.
— Det har blifvit mänga hvälfningar dernere.
— Ja, man känner snart knappast igen sig.1
— Kanske allt var mitt fel från början.
— Ditt?
— Ja, hade inte jag sagt nej åt Karl Andersson, så hade–––-
— Ja, så hade du blifvit en rik bondhustru. Men ingen skall
numera klandra dig, kära dotter. Ingen vet sitt öde, ingen vet, hvart
vinden blåser.
Gumman sade detta så vänligt och tröstande, under det att hon
lade sin ena hand på Annas.
De sutto nu tysta en stund bredvid hvarandra.
— Gud vare tack och lof, att jag fick se dig en gång till, innan
jag kallas hädan, sade slutligen gumman.
— Goda moder, svarade Anna, många ord skola, hoppas jag,
vi ännu få tala vid hvarandra här i lifvet.
— Jag är gammal jag, min flicka.
— Men mor är ju kry och rask.
— Långt bor jag äfven härifrån.
— Mor ser, att det inte är svårt att komma hit.
—r Det kostar pengar det, kära Anna.
— Har jag blott plats, så hoppas jag, det blir bra med det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free