Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
— Jag skall säga Anna, att sorg och pröfning taga mycket på
de menskliga krafterna, i synnerhet när menniskan börjat komma
till åren.
— Ja, ja, det är nog så.
_En ung menniska har mycken kraft inneboende i sin själ och
sin kropp; men den äldre är snart bräckt. — Nä och Annas mor
var glad?
— Ack ja, hon var så glad.
— Nu skall Anna ha sin mor här hemma en dag.
— Tack goda fröken.
— Vi kunna säga, i morgon.
— Hur skall jag kunna tacka.
— Och så skall Anna en dag visa henne Stockholm. Se så!
Inga tacksägelser.
Det bief, som fröken Tornspets sagt.
Mor och dotter njöto med tulla drag af sin tillvaro och när fhor
Stina slutligen skulle resa tillbaka till Kalmar, stod Anna pä kajen
och viftade.
— Tack, kära barn för den glädje, du gifvit mig ropade mor
Stina frän båten, på hvars fördäck hon stod.
_ Tack sjelf mor; svarade Anna. Välkommen tillbaka.
_ Det blir nog inte af. Nu får du korama ned till oss.
I detsamma ringde det på båten.
— Nu är det inte långt qvar.
— Nej. Aldrig skall jag glömma den här granna staden och
aldrig den glädje, som jag här njutit, sade mor Stina.
— Helsa alla!
— Tack tack!
— Bröderna först och främst.
— Ja!
— Och gamla prosten.
__ Det skall jag. Han skall bli något till glad åt att höra,
hvad jag har att berätta från min Stockholmsfärd.
— Helsa också Per och Trantorps-Lina.
__ Ja, det skall jag visst det. De hederliga menniskorna.
Nu ringde det åter på båten.
_ Tag in landgången, kommenderade kaptenen.
— Adjö mor! ropade Anna.
— Adjö! Gud välsigna dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
