- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
269

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Annas mor i Stockholm - XIII. En oförmodad friare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

269
Dessa ord voro de sista, som Anna hörde mor Stina yttra under
den señares besök i Stockholm. Propellern hade blifvit satt i rörelse,
förtöjningarna lossgjordes och den vackra och ståtliga båten gungade
bort öfver Strömmen förbi Blasieholmen och vidare ut ur Stockholms
hamn.
Anna stod på kajen och viftade, så länge hon kunde se sin mors
hvita näsduk vara i rörelse.
Men båten aflägsnade sig allt mer och mer och sflart syntes icke
mer än röken af densamma.
Anna torkade tårarne ur sina ögon och gick hem till hvardags-
lifvets sysslor, som delvis varit afbrutna under den vecka, som mor
Stina varit på besök i Stockholm,
Allt tog åter an sin hvardagsstämpel, men Anna erkände tyst
och tacksamt för sig sjelf, att denna vecka varit den lyckligaste, hon
egt på mycket, mycket länge.
. KAP. XIII.
En oförmodad friare.
En förmiddag, när det regnade, sutto fröken Pamela och Anna
tillsammans i den förras hem. Anna hade just slutat läsa tidningen
för sin matmor.
— Det var då ett vådligt väder, sade fröken Pamela. Man blir
ju alldeles förstörd. Om det inte vore syndigt att att spela kort på
förmiddagen, skulle vi verkligen ta ett parti Kasino. Men vi få gömma
det till i afton. — Hu, man vore just färdig att elda.
— Det är väl bra tidigt på året, invände Anna
— Fryser du inte?
— Åhnej, men nog är det ruskigt.
— Du är ung du, min flicka och ditt1 blod löper raskt genom
dina ådror. Men mitt blod rinner långsamt och är ej heller så varmt.
— Säg till Johanna, att hon bjuder oss på kaffe.
Anna skyndade sig att styra om kaffet, hvilket äfven snart var
färdigt och så började de båda fruntimren att njuta af den aro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free