Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
matiska och värmande drycken, af hvilken dracks både påtår och
»tretår».
När detta var undanstökadt sade gumman:
— Kära du, »Axel» har ju blifvit alldeles bortglömd; nu få vi
ta honom till nåder igen under regnvädret.
Anna slog upp boken, der hon sist lagt märket och läste:
•»Och näktergalen slår i skogen
Och månen står bak skyn och lyss;
Och med en lång, en evig kyss,
Som lifvet varm, som grafven trogen,
Upplöstes deras själar i
En enda, salig harmoni.
De kysstes, som, när offret brinner,
Två flammor kyssas; De bli en,
Som strålar med ett högre sken
Och närmare mot himlen hinner.
För dem var icke verlden till
Och tiden i sin flykt stod still.
Ty hvarje stund i dödligheten
Af tiden mäts och har sin .gräns,
Men dödens kyss och kärlekens
De äro barn af evigheten.
De lycklige! Om jorden all
Gått upp i rök, de ej sett flamman;
Och fästet kuDnat störtat samman,
De hade icke hört dess fall.
Som söderns genius och nordens
Med mun mot mun de hade stått
Och icke vetat att de gått
Till himlens salighet från jordens.»
Läsningen afbröts här, emedan tamburklockan pinglade.
— Hvem i Guds namn är det, som kommer i detta Herrans
väder, utropade gumman Pamelä och kände efter, att hennes kanon-
lockar och spetsmössa sutto riktigt.
De behöfde inte länge undra öfver, hvem det var, som kom, ty
en glad och välkänd stämma hördes ända dit in prata med Johanna,
som öppnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
