Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall kunna komma mig för att åka så långt bort som till verldens
ände — — —
— Nej, nej, tant, så långt behöfver tant inte ge sig i väg. Vi
hålla oss inom Stockholms råmärken.
— Men, kära du, Eriksdal ligger ju ända borta vid Skanstull?
— Javisst.
— Hur tror du, att jag skulle kunna — — —
— Bästa tant, det är inte svårare att komma dit än att komma
till Hasselbacken.
— Usch de södra backarne!
— De genera ju intet, när man sitter beqvämt i en vagn. —
Tant kan ha förtroende för mig.
Det bief en stunds tal om denna sak. Gumman kunde inte rätt
sätta sig in i tanken, att hon skulle kunna passera de södra backarne
och det fordrades ingalunda liten möda å grosshandlarens sida för
att kunna öfvertyga fröken Pamela om, att allt skulle vara en lätt
sak. Hon hade nämligen förskräckelse för södermalm, der hon kanske
icke varit mer än högst tio gånger i sitt lif och då aldrig så långt
bort som till Skanstull.
Emellertid gaf hon slutligen med sig och grosshandlaren fick till-
låtelse att å hennes och Annas vägnar tacka inspektor Hagberg
för bjudningen till icke ringa glädje för Anna.
Och så blef middagen slut.
— Ja, kära du, sade gumman, nu är det stora kalaset slut.
— Tack, tack min nådiga tant. Det var delikat att få äta så
här i lugn och ro och utan att behöfva studera matsedeln. — Herre
Gud, hvad det skulle v&ra lyckligt att ha ett eget litet hem och i
det en varelse, som omhuldade mig.
— Ja vet du, sade gumman Tornspets, jag tycker verkligen, att
du, när du nu blir egen grosshandlare äfven borde skaffa dig eget
hushåll ; det tycker jag verkligen.
— Nej, hör på tant då, utropade grosshandlaren icke så litet
spefullt; jag tror, att tant börjar predika äktenskap på gamla dagar.
— Nej, Gud bevare mig i Herrans namn, utropade gumman, det
gör jag visst inte. Jag vill inte på någots ätt bidraga till andras olycka.
— Det kanske inte vore någon olycka skedd, om jag gifte mig
och fick en god hustru.
— Ja, det var just det! Om du fick en god hustru.
— Någon annan sort, vill jag inte ha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
