Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
— Du vill inte! — Nej, Nej! Men goda hustrur äro lika svåraatt
ta på hyllan som goda män.
— Nå, nå! Tant har nog rätt, tänker jag.
— Äktenskapet är ett lotteri, min vän.
— Jag tror nog det; men vågar man inte spela pä det lotteriet,
så kan man inte heller få någon hustru.
— Hvad behöfver du det?
— Om jag skall ha eget hem, så-— — —
— Kära du, du kan väl ha eget hem ändå och skaffa dig en j
hushållerska.
— Nej, det blir inte detsamma. En aflönad tjenare är något
helt annat än en kärleksfull hustru, till hvilken man kan förtroendefullt
sluta sig och af hvilken man får mottaga genkärlek.
— Det var grufligt, hvad du blifvit poetisk af dig, sade gum-
man litet misslynt.
— Ja, ser tant, jag har tänkt hit och dit och nog vore det bra
mycket behagligare för mig att få lefva i mitt hem än att nödgas
traska af ut i alla väder och vindar blott för att få en matbit.
— Det medger jag.
— Men inte trifs man med att sitta mol allena hemma —- åt-
minstone icke jag.
. — Du kan ju ha en hushållerska, säger jag.
— Asch!
— Inrätta dig som inspektor Hagberg.
— Hra!
— Han har det ju både bra och trefligt.
— Ja, ja! — Jahal — Jag skall inrätta mig som inspektor
Hagberg! — Alldeles som han! —: Jaha! Jaha!
Gumman fick lof att taga upp sin dubbellornjett och se på gross-
handlaren, hvilken uttalat de sista orden med en förunderlig energi.
Hon antog, att något låg under detta och hon hade rätt deri, hvilket
hon äfven inom kort skulle komma till insikt om.
Anna å sin sida lade äfven märke till grosshandlarens ifver i det
svar, som han gaf sin tant; men hon fattade detta som ett af hans
vanliga infall och fäste sig för den skull icke vidare vid detsamma.
Emellertid reste man sig upp från bordet och Johanna serverade
kaffe.
Sömnen började tynga i fröken Pamelas ögon, hvilket observe-
rades af grosshandlaren, som sade:
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
