Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tant skall ta sig en middagslur.
— Nej^ nej, kära du, utropade gumman och slog med båda hän-
derna.
— Jo, det brukar tant, inte sannt?
— Inte alltid, svarade fröken Pamela.
_ Hur är det fröken Anna; var nu sanningsvittne. Brukar
inte tant ta en tupplur efter middagen? Tala sanning!
_ Åhjo, för det mesta, svarade Anna tvekande. Hon var näm-
ligen rädd för att förtörna fröken Pamela alldenstund denna velat
låta påskina, att hon inte var så mån om middagssömnen, hvilket
dock Anna väl visste att, hon var. — Det är mycket troligt, att Anna
skulle hållit med sin matmor i denna fråga, så framt hon inte af er-
farenhet vetat, att fröken Pamela plägade bli mycket gnatig och svår
fram emot aftnarna, då hon någon dag icke fick sin sedvanliga mid-
dagslur.
— För det mesta, sade hon derför försiktigt.
_ Se der! Det var det, jag visste, utropade grosshandlaren.
Jag var alldeles säker derpå. Nu skall tant vara god och lefva efter
sina vanor i dag också, fastän jag råkar vara här. Se så! Intet
prat! Så framt inte tant för alltid vill visa mig på porten.
— Nej kära du, det vill jag visst inte.
_ jag tackar förbindligast för de orden, min nådiga tant. Då
hoppas jag, att jag är välkommen åter.
— Det är du visst det.
— Tack! Men med vilkor, att tant icke går från sina vanor,
när jag våldgästar tants hus, skall jag komma tillbaka. Och tar tant
inte sin lilla middagslur i dag liksom andra dagar, så går jag
genast.
— Jag tror, du är sträng.
_ Lita pä det! svarade grosshandlaren och gjorde en komisk
rörelse med högra handen.
— När barnen få sin vilja fram, sk gråta de inte, sade gumman
och reste sig upp ined Annas hjelp.
— Alldeles riktigt, alldeles riktigt, bästa tant, svarade grosshand-
laren skrattande och reste sig ocksa.
— Anna får väl hålla dig sällskap en stund då, eftersom du är
så angelägen att få mig ur vägen, puttrade gumman.
__ Kanske fröken Anna också plägar ta. sig en lur, invände
grosshandlaren muntert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
