- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
295

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295
— Den gamla liknelsen, »det är, såsom om man befunne sig på
ett dårhus», är der trivial och intetsägande.
__ Äro de verkligen så galna i spelbanken r
_ Visserligen skymtar vansinnet fram öfverallt från den fåniga
blick, som följer det första silfvermyntet, till den sista fullt van-
sinniga, som hänger sig fast vid den medelst »ett ofelbart systems»
tillhjelp förlorade sista louisd’orens färd till bankens omåttliga kassa.
— Men det är ju gräsligt det der.
— I ett dårhus kan man alltid spåra åtminstone resten af ett
gånget-förnuft. Man kan höra snyftningar eller skratt, bedjande och
befallande stämmor. Men i spelbanken är allt slö häpnad, under-
gifvet raseri eller djurisk dåsighet. På ett dårhus finnes i de fiesta
fall något hopp om bättring, men i spelbanken ser man vid första
ögonkastet, att alla, de må vinna eller förlora, äro ofelbart förlorade.
— Âfven de vinnande, säger du?
— Ja, den af lyckan gynnade, som stolt går sin väg med fickorna
fulla af guld, skall lika så visst bära tillbaka, hvad han i dag
tog med sig, som att den olycklige, hvilken förlorade det sista
myntet, icke skall sky några medel för att blifva satt i tillfälle att
göra om samma sak igen. - Men jag har kommit in på ett ämne,
som, som — — —
_ Det är intressant, hedersbror, ehuru ganska dystert.
_ Ja, nog är det dystert alltid. - Att spelet gör menniskan
till ett djur,-torde ej behöfva bevisas.
_ Nej, nej för ingen del. Det är ett axiom.
— Ja det är nog så och ett dystert sådant. Det är verkligen
att önska,’att inte Emanuel Strutsenfot måtte falla på den idéen att
försöka sin lycka på spel.
__ Ja, då vore han oundvikligen förlorad.
— Frågan är emellertid, om han skall kunna uppehalla sig medelst
sin målning.
__ ja vet du det tror jag, att han skall kunna.
— Det vore roligt.
— Jag tror verkligen att han med tiden blir ett af Monacos
origina1.^å ^ ^ då intet ondt i det, - Jag undrar hvart
grefvinnan styrt sin kosa. Hon var i Palermo, det vet jag.
— Ja, det var en bedröflig historia om henne der.
— Har du hört det?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free