Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
halles genom analogier, som ge åt de olika möblerna en viss familje-
likhet. Men dessa analogier kunna endast åstadkommas på ett regu-
liert, normalt och metodiskt sätt genom att dekoreringen har sitt ur-
sprung trån en enda utgångspunkt i rummets fasta eller rörliga
prydnad. —
— »Kossa]» utropade vaktmästaren och skrattade samt slog sig
på magen.
Grosshandlaren hade nämligen spelat sin gask på sex. och blifvit
icke blott bet utan äfven gått kodilj. På ett bland viraspelare an-
taget bångmål kallas att gå kodilj att bli »kossa».
— Det måste vi dricka på, sade inspektor Hagberg.
— Visst! utropade vaktmästaren.
— Nu ären i morska, skall jag säga, sadegrosshandlaren skrattande.
Tusan vet, om jag vill skåla med er.
— Intet gräl vid spelbordet!
— Nej, det är rätt! Skål!
— Skål! Skål! —
— Grosshandlaren är bra glad, sade Gunilla till Anna.
— Ja, det är han visst det.
— Kommer han ofta till fröken Tornspets?
— Ja, på sista tiden har han kommit mycket ofta, svarade
Anna. —
— I förra fallet, sade pastorn, fortsättande samtalet med fröken
Pamela, gör dekoreringen sig gällande af sig sjelf; ty eftersom den i
form af tapeter, träsniderier och speglar upptager och pryder vägg-
ytorna, bör dess uppgift vara att tillfredställa ögat. Möblerna och
konstföremålen hoppassas så mycket som möjligt med den. —
— Jag undrar, hvad fröken Pamela och pastorn tala om så
allvarligt, sade Gunilla till Anna.
— Troligtvis håller han på att göra fröken blid mot förlofvade
och gifta, sade Anna leende.
— Är hon inte det då?
— Jo, bevars; men hon har en förskräckelse för allt hvad gif-
termål heter.
— Jag tänkte, att hon var rädd, att hennes sällskapsdam skulle
förlofva sig, men att hon föröfrigt––––––
— Kära du, hon har visst några egna sorgliga erfarenheter.
— Stackars gumma. —
— I senare fallet, sade pastorn till sin intresserade åhörarinna,
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
