- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
306

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

306
blifva möblerna och konstföremålen det förnämsta och den väggfasta
dekoreringen tjenar endast som ett slags underordnad bakgrund för
att göra dem mera gällande. Den fasta dekoreringen är vanligen mera
högtidlig än den rörliga, som har en mera personlig karaktär. —
— Jag undrar, om inte pastorn spelar något spel alls, sade Gunilla
till Anna.
— Jag vet inte, jag.
— Skola vi höra efter, om han kan och vill spela litet med oss
och fröken Tornspets.
— Åh, hvad hon skulle tycka om det, sade Anna och såg kär-
leksfullt bort till sin matmor.
— Vi försöka.
— Ja,
— Vänta!
— Hvad skall du göra?
— Jag skall gå bort och klappa Axel förbifarten.
Hon gick.
— Den lyckliga, tänkte Anna för sig sjelf, men hon tänkte det
icke med afund i hjertat utan med glädje.
— Se der kommer lilla fästmön, utropade grosshandlaren, när
Gunilla kom fram till spelbordet. Vi dricka väl med fästfolket, tilläde
han och stötte på vaktmästaren.
— Visst tusan göra vi det.
Grosshandlaren vände sig om och sade:
— Kom med fröken Anna och drick med fästfolket.
— Det skall jag visst det, svarade Anna och skyndade fram.
— Tänk, när de komma att dricka med oss på vår förlofnings-
dag, fröken Anna tilläde han muntert.
— Hm! sade Anna rodnande.
— Det kanske vi få göra genast, inföll vaktmästaren.
— Pyttsan också 1 svarade Anna leende.
— Aj, aj, aj ! Det der lät inte bra för mig det, sade grosshand-
laren och ref sig i hufvudet.
— Nå, nå, det ger sig mot slutet, kan jag tänka, fortfor vakt-
mästaren.
— Det tar sig i ändan, menar ni, inföll grosshandlaren.
— Ja visst ja, han sade så, repslagaren.
— Grosshandlaren pratar så mycket tok, sade Anna rodnande
som en ros.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free