Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Jag var i kyrkan och hörde er lysning. Jag såg äfven eder, men
alldenstund jag ändå tänkte mig hit ut till eder, så brydde jag mig
inte om att helsa på eder efter gudstjensten.
— Mycket välkommen, sade iuspektoru och Gunilla på samma
gång.
Vaktmästaren skakade herr Hagbergs band och tog Gunilla i
famn.
— Vi vänta mera främmande, började Gunilla.
— Jag vet, jag vet, svarade vaktmästaren.
— Slå! Det kanske är någon komplott, när allt kommer om-
kring, inföll herr Hagberg skämtande.
— Det är inte utan. Grosshandlaren, den hederlige token, kom
till mig i går och talade om, att han öfvertalat fröken Tornspets att
i dag göra om resan hit och naturligtvis kommer Anna med.
— Ack så roligt 1 utropade Gunilla.
— Det är roligt, att gamla fröken orkar röra litet på sig, sade
herr Hagberg.
— Det gör henne godt, skall jag säga, svarade vaktmästaren
och föröfrigt kan inte hin stå emot grosshandlaren, när han börjar
framlägga sina argumenter för en eller annan sak.
— Nej han har en flytande tunga.
— Ja, det är inte nog med det, utan det ligger något så för-
baskade godt i allt hans tokprat; det är just derigenom, han vinner
folk och jag ger mig katten pä, att det är just detta, som har skaffat
honom en så vidsträckt kundkrets och ett sa stort förtroende i köp-
mannaverlden, sade vaktmästaren.
— Alldeles riktigt, svarade herr Hagberg. Dernere vid Kosta
voro de alldeles förtjusta i honom.
— Ja se der! — Men vet ni hvad––––––
— Hvilket? frågade Gunilla nyfiken.
— Nej det var ingenting, rättade vaktmästaren sig, det var rakt
ingenting.
_ Jo, jo, stygge morbror, utbrast Gunilla, hvars nyfikenhet nu
blifvit retad och en nyfiken qvinna släpper inte gema den, som hon
tror har något att förtälja, förrän hon fått veta det.
Det gjorde nu inte Gunilla heller.
— När man har sagt a, måste man säga b, filosoferade hon.
— Det var rakt ingenting, sade gubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
