Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
— Skulle det vara grosshandlaren, som–––- —
— Ja, precis!
— Skall han förlofva sig, sade Gunilla gladt.
— Ja, få se, om han inte kommer att göra det.
— Tänk, hvad han skall bli för en god äkta man och ett sådant
gladt hem det bör bli hos honom, om han nu också får en glad och
treflig hustru.
— Det får han nog, om det blir den, som han fikar efter.
— Men hur vet morbror det der?
_ Det är inte svårt att förstå. Han satt en hel timme i går
på en mattrulle uppe på auktionskammaren och talade om ett och
annat; men hur han talade, kom han alltid tillbaka med sina tankar
till samma person. — Ja, ja, få se, om vi inte snart komma pa tör-
lofningskalas.
— Men han kommer naturligtvis att gifta sig med en köpmans-
dotter och kanske inte mera kommer i vår krets, sade herr Hagberg.
_ Misstag min herre, utropade vaktmästaren. Misstagi Nej
— — Men förstån I inte, hvem det är, han är kär i?
— Nej! svarade herr Hagberg.
— Inte du heller, Gunilla?
— Nej — så framt det inte skulle vara i — Anna.
— Du sade det, utropade vaktmästaren.
— I Anna? sade herr Hagberg frågande.
— Jo, jo men!
_ Gud! Hvad hon skall bli lycklig! utbrast Gunilla och slog
sina händer tillsamman. Och hvilken trygg framtid hon skall få
S6dän
— Det tror jag, sade herr Hagberg; men hur går det med gumman
Tornspets, om grosshandlaren tar Anna ifrån henne?
_ Jag tänker, att de unga ta gumman till sig, sade vaktmästaren.
— Men det kanske hon inte går in på. Hon lär ju inte tycka
om äktenskap.
— Det är bara prat, det är jag alldeles säker på. Gumman
har kommit på öfverblifna kartan, derför gör hon sig till litet, det
är hela saken, det är jag alldeles öfvertygad om, sade vaktmästaren.
— Ja, ja, gamla fröknar bli ofta nog något egna af sig, sade
herr Hagberg leende.
_ Men säg för all del ingenting, bad vaktmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
