Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumman just önskade, att grosshandlaren, skulle komma. Han
hade icke låtit höra af sig på hela veckan. Hon var bortskämd
med hans sällskap nu och det der rutschandet, som blifvit under sista
tiden, behagade henne mer, än hon ville erkänna.
Nu kom »Axel» till nåder igen och Anna föreläste för den gamla:
Emellertid i öde salar
Maria suckar Axels namn.
Hon suckar det i skogens famn
Och lär dess ljud åt berg och dalar.
»Hvad är för ed, som honom band?
En flicka i hans fosterland,
En äldre kärlek? — Ges det mera
An en? Mitt hjerta jäfvar flera.
Du snöbetäckta nordens mö,
En af oss båda måste dö!
— Han hyste riktig kärlek, han, sade fröken Pamela.
— Kan man då älska mer än en, svarade Anna okonstladt.
— Kära barn, se dig omkring i verlden och studera, så får du
snart ett jakande svar på den frågan. Se dig ikring min flicka!
Måtte du aldrig få så dystra erfarenheter, som — — —
»Som jag,» höll gumman på att säga; men hon hejdade sig i sista
ögonblicket och sade:
— Som mången.
Anna suckade.
— Men läs vidare, kära barn. Hvad ha vi med yttre verlden
att göra.
Anna fortsatte:
Du känner icke Söderns lågor.
Långt bakom dina frusna vågor,
Långt bakom dina fjällars snö
Jag söker dig, du måste dö.
Dock — kom ej Axel ifrån norden
Som barn? Han såg ej fosterjorden
Se’u dess, och långt från lägrets gny
Den skygga kärleken plär fly.
— Det tror jag dock inte, inföll fröken Pamela.
— Inte jag heller, sade Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
