Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
— Kärleken är nog ej skygg.
— Nej, den är tålig och modig.
— Ja, det har du visat kära barn genom din vansinniga kärlek
till den der grefven, som dock var den alldeles ovärdig.
Anna klämde sönder en tår i ena ögonvrån och fortsatte:
Ack intet svek, blott tro och heder
Bo på en panna, hvälfd som hans.
Jag såg ifrån hans ögons glans
I botten på hans hjerta neder,
Som dagen ser i botten på
En källa frisk och silfverblå.
Hvi flyr du då? Hvad föreskrifver
Din ed? Att krossa detta bröst?
— Hon var lika tokig, hon, som andra förälskade qvinnor, som
inte få den, de tycka om, sade gumman föraktligt och ryckte på
axlarne. Hon kom åter in i tagen att fördöma kärleken.
Anna läste vidare.
Hvad — men i rymden dör min röst,
En enka suckande bland grafvar,
En dufva, som med klagan far
Kring jord och himmel utan svar.
— Det der pjosket tycker jag inte om, det får jag lof att säga,
sade fröken Pamela. Men det skall väl vara med, kan jag tro, för
att teckningen skall bli fullständig. Fortfar!
Ack skogar susa böljor rinna,
Emellan oss, han hör mig ej.
Hvad, om jag honom följde? Nej,
Det passar icke för en qvinna.
— Nu skall du få se på, utropade gumman. — Har du läst den
här dikten förr?
— Nej nådig fröken.
— Läs på då, skall du få skönja kraft och beslutsamhet hos
qvinnan.
Anna fortfor:
En qvinna? Hvem vet det? Jag bär
Ett svärd och mannen färdig är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
