- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
322

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322
Med faran har jag ofta spelat
Om lif och död ett tärniugskast.
Vid gångarn är jag vuxen fast
Och aldrig än mitt lod har felat.
Den tanken ger en gud mig in;
Nu Axel, Axel är du mini
Jag söker dig i höga norden,
Jag söker dig kring hela jorden,
Från dal till dal, från strand till strand.
Och eden från din mun jag tvingar,
Tag mig, o krig, på dina vingar
Och sätt mig ner i Axels landl
— Nå hvad säger du om det der, frågade fröken Pamela.
— Det är mycket vackert, nådig fröken, svarade Anna.
— Ja, det är kraft. Det är skönhet. — Det är icke något
pjunk. Nu ha vi det vackraste af dikten qvar.
— Jag tycker, att det varit så vackert alltigenom.
— Det är sannt, min lilla. Men, ser du, kärlek är inte min sak,
om den inte parar sig med kraft.
— En lycklig kärlek — — —
— Ja bevars, en lycklig kärlek är mycket bra; men det varsta
är, att den förekommer så sällan.
,— Det finns nog många lyckliga älskande.
— Ja, i romaner.
— Åh!
— Men i verkliga lifvet är det få, kära du, som äro lyckliga al
de älskande. Än är den ena än den andra otrogen.
— Ja, nådig fröken; men i allmänhet —–––-
— I allmänhet äro de hvarandra otrogna båda två, inföll fröken
Pamela ganska drastiskt.
— Gunilla och inspektor Hagberg–––- — c
— Ja, jag medger, att det förefaller mig, som om dessa bada
menniskor verkligen skulle kunna bli lyckliga med hvarandra; men
deras kärlek är. så ny. Det enda, som ger vid handen, att deras
lycka skall bli bofast hos dem, är, att de lärt känna hvarandra ganska
grundligt, innan de förlofvade sig. De ha sett hvarandra i hvardags-
stämning och ej blott i gala. — Men fortsätt.
Anna fortfor:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free