Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig. Föröfrigt ser jag mycket väl, hur lyckan spelar fram ur det
förlofvade parets ögon; men hvad jag närmast menade, var, att jag
visste, att det snart skall bli bröllop på Eriksdal.
Nu kom Anna åter in åtföljd af Johanna, hvilken bjöd kring
vin och småbröd.
—. Ja, sade herr Hagberg, sedan han smuttat på vinet, Gunilla
och jag ha verkligen tagit oss friheten att komma hit för att bjuda
till vårt bröllop fröken Tornspets och Anna och för all säkerhets
skull bådo vi grosshandlaren följa oss; ty vi äro ej så bekanta med
nådig fröken, att vi kunna tala rätt på sak, i händelse fröken skulle
vilja visa några betänkligheter i afseende på denna bröllopsfärd.
— Jaha, ser tant, jag är stödjepelaren, utropade grosshandlaren
och höjde sitt glas, samt föranledde ett allmänt skratt.
— Du kan då vända de allvarligaste saker i löje, sade fröken
Tornspets.
— Grudskelof för det, kära tant. Glädjen är lifvets krydda, ja
minsann är den inte det. Lifvets krydda, eller hur fröken Anna?
— Jag tror nog det.
— Se der en röst, skola vi skrida till votering?
- Det var länge sedan, jag fann dig så uppspelt, käre du, sade
fröken Tornspets; glad är du alltid, men i dag––––––
— Ett lysande mål vinkar mig ocksål Ett lysande mål, min
nådigaste tant!
— Är det bröllopet, som hägrar så för dig?
— Precis!
— Hvad i all verlden! — Hur skola då inte de unga tu glädjas,
nar du kan vara så uppspelt!
— Jag fröjdar mig åt andras lycka, min nådigaste tant:
Jag är glad
Och en hvar vare glad
Såsom jag!
som de sjunga i sköna Helena. — Men allvarsamt sagdt, så — nå,
det är ju inte jag, som skall gifta mig ännu, det är väl derför bäst,
att jag är tyst och lemnar ordet åt brudgummen; han är ändå hjälten
för dagen. Skål!
Nu tystnade han och öfverlät verkligen ordet åt herr Hagberg,
hvilken sade:
— Vi hoppas, att fröken Tornspets hedrar vårt bröllop med sin
närvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
