Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
Och så kom en brådskande vecka för de två damerna, hvilka
emellertid med glädje arbetade pa sin toalett; och Johanna, som fått
veta, att hou skulle med på bröllopet, sjöng och gnolade dagarne
igenom i köket.
Alla tärnorna skulle vara hvitklädda; men helt visst skulle ingen
al dem bli så vacker i sin dräkt som Anna.
Ilvad tiden gick fort!
Hon sydde åt sig och sydde åt fröken Pamela, som skulle ha en
af sina klädningar ändrade till bröllopet.
Och sa gick veckan tillända och det blef tredje lysningsdagen.
Då hvilade arbetet hos fröken Tornspets och ■ Axel» kom till
heders redan på förmiddagen efter predikan. Gamla fröken längtade
efter sin gamla kärlek och Anna fann det vara en verklig njutning
att få bvila och drömma i poesi.
»Farväl du faderliga boning!
En gång med kärlek och försoning
Jag kommer väl till dig igen.
Na kan jag icke längre dröja,
Tag mig, o natt uti din slöja
Och för mig till mitt hjärtas vän! — »
Ack tänkte Anna. Jag mins väl, när jag en gång reste till
min vän! — Hvarför blef jag så bedragen, hvarför dömd till så
mänga lidanden? — Dock allt är nu åter godt igen för mig! — Men
han — han–––-—
— Hvarför fortsätter du inte mitt barn, frågade fröken Pamela,
Förlåt, nådig fröken; jag blef så rörd, svarade Anna, men
hon upplyste henne inte om, hvaraf denna rörelse uppkom och fort-
satte derpå:
Der låg re’n då på vunna stränder
I ögonvrån af somnad nord
Tzar Peters stad, dit nu en jord
De pantförskrifna kronor sänder.
Han var då ringa. I sin vik
Han låg, en nyfödd drake lik.
Men arten röjes hos den unga,
Som ringlar sig å solvarm strand;
Re’n kokar giftet i hans tand,
Re’n hväser han med klufven tunga.
Der lastades mot Svea strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
