- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
329

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

329
En flotta då med mord och brand.
Dit styrer nu Maria färden
Och mellan fanorna och svärden
Hon framstår och en plats begär
På flottan emot nordens skär.
En böfding för de vilda hopar
Betraktar henne skarpt och ropar:
Mer farlig syns du, ungersven
För nordens mör än för dess män, —
Och så gick åter en vecka. Bröllopsdagen bröt in.
Det var sol och glädje i naturen, sol och glädje i menniskornas
sinnen 1
Redan tidigt på morgonen var det lif och rörelse uti inspektor
Hagbergs bostad vid Eriksdal. En kokfru hade kommit och en vakt-
mästare hade äfven infunnit sig. Portvaktens dotter skulle hjelpa till
med diskning. En bryggarvagn hade rullat in genom brädgårds-
grindarne och aflemnat öl i bröllopsgården. Vinhandlaren hade ut-
sändt de af honom beställda varorna sent på lördagsaftonen. Slaktaren
kom nu med köttet, grönsaker voro uppköpta och allt syntes vara
klappadt och klart.
Brudklädningen lag kastad öfver ett par stolar, kronan kransen
och slöjan hvilade på ett sängtäcke. Klockan ett skulle hårfrisörskan,
hvilken blifvit ombedd att kläda bruden, komma.
Och nu gingo herr Hagberg och . Gunilla och synade rummen,
hvilka bljfvit så vackert dekorerade af bruden.
— Ar du nöjd, Axel, frågade Gunilla.
— Skulle jag ej vara det, min lilla tomte, sade herr Hagberg.
Och i sanning, underligt hade det varit om han ej varit nöjd
och belåten, ty hans hem var ett litet paradis på jorden och dertill
prydt på ett så smakfullt sätt. Och det är icke allom gifvet att
kunna på ett smakfullt sätt försköna sina hem.
Men Gunilla hade ett fint skönhetssinne och förstod, hvad linierna
i dekorationerna hade att betyda, samt hur det skulle förenas till
ett helt skönt. Hvarje Unie har nämligen sin individiuella betydelse
oberoende al det språk, som den bidrager att uttrycka genom att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free