Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
— Grosshandlaren var ju så frisk och glad på bröllopet, sade
Anna, hvilken nog förstod, hvarför han inte besökt sin tant, ehuru
hon icke kunde upplysa deroin.
— Ja, ja; men helsan kan förloras fort, kära barn. Den ena
dagen röd, den andra död, sade gumman. Föröfrigt förundrar det
mig på det högsta, när jag täcker derpå, att han inte kom ut till
Eriksdal dagen efter bröllopet, hvilket han och jag kommit öfverens
om, att han skulle göra.
— Grosshandlaren har nog mycket affärer att sköta, sade Anna
förklarande.
— Ja, ja. Kanske det är orsaken, svarade gumman, det är ju
mycket möjligt det, tilläde hon.
Det bief en stunds tystnad, under hvilken gumman försjönk i
tankar, ur hvilka hon slutligen ryckte upp sig, sägande:
— Han har verkligen på sista tiden blifvit mig riktigt kär. Han
var en vildbasare förut; men nu har han stadgat sig och blifvit man.
Gud ske lof, att han slutar med de der ohyggliga resorna, under
hvilka han lärt sig så mycket bångmål och annan otäckhet. “Herr
grosshandlaren», det låter allt mycket bättre det än »herr handels-
resanden». Tycker du inte det, Anna?
— Jo, det gör jag visst det; men jag tänker, att man får lof
att passera graderna äfven inom köpmannabanan.
— Javisst, javisst, och jag medger, att en handelsresande har
mera anseende och mera verldsvana än en stackars yngling, som står
bakom en disk hela sin uugUom.
Åter blef det tyst en stund, hvarefter gumman sade:
— Läs vidare Anna.
Anna fullgjorde sin matmors befallning och läste:
Men redan brinner by vid by
Och barnen skrika, qvinnor fly,
De känna väl den ryska fejden;
Och klockorna gå rundt i nejden
Båd natt och dag förutan ro;
Men ack, de väcka ej de döde.
— När du läser om döden, så kan jag inte låta bli att tänka
på grosshandlaren. En obestämd aning säger mig, att han låkat ut
för något missöde.
— Men nådig fröken, sade Anna tröstande, grosshandlaren har
» 62 „
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
