Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
På Eriksdal var det lust och glädje.
Fröken Tornspets stannade der ända till qvällen, hvarför Anna,
som naturligtvis äfven biet qvar der, fick en välbehöflig förströelse.
En månad hade gått tillända efter bröllopet, om hvilket Anna
och fröken Tornspets ofta talat.
Grosshandlaren hade ej under denna tid visat sig hos sin tant
och Anna började glömma frieriet och blef allt mer och mer lugn.
Men så en söndagsförmiddag läste Anna ur »Axel» för sin fröken:
Och seglen svälla, kölen far
I skum utöfver östervågor
Och snart i aftonsolens lågor
i>ta Sveas berg; än stå de qvar
Bland böljorna och tidens kummel,
Naturens gamla jättekummel.
De landade vid Sotaskär,
En strand för trogna hjärtan kär.
Der skildes fordom sista gången
Ung Iljalmar och skön Ingeborg;
Der dog hon sedan utaf sorg,
När kämpen var till Oden gången,
Och hennes aode sitter än
På klippan sörjande sin vän.
Du Nordens Leukas, Norden glömmer
Ditt namn, i sagans dar beröradt,
Men Hjalmars dödssång dig ej glömt
Och skaldens bröst dig evigt gömmer.
När Anna kommit till detta ställe i den kära dikten, sade fröken
Pamela oförmodadt:
Jag tänker pa en sak, kära du. Vi ha ju inte sett till gross-
handlaren sedan bröllopet vid Eriksdal?
— Nej, nådig fröken, svarade Anna, som kände en beklämning
i sitt bröst vid denna fråga.
— Det var märkvärdigt! På en hel månad. Han måtte väl
inte ligga sjuk heller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
