Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
— Nå mitt unga herrskap, sade gamla fröken, ni lefva väl som
i ett paradis?
— Ack ja! utropade Gunilla med enthusiasm.
— Kan tro det, sade fröken Pamela.
— Ja, Gunilla förstår verkligen att göra vårt hem till ett sann-
skyldigt paradis på jorden, inföll herr Hagberg bekräftande, hvarvid
Gunilla lyfte sina ögon mot honom och gaf honom ett vackert ögon-
kast, hvilket strålade af den outsägligaste lycka.
— Så skall det låta sade fröken Pamela:
Samtalet, upphörde, under det att man drack vin och åt små-
bröd och derefter sade fröken Pamela:
— Nå mitt unga herrskap, grosshandlaren har väl varit ute och
tackat för sist?
— Nej, svarade Gunilla, vi ha inte sett den glade grosshandlaren
sedan vår bröllopsdag.
— Inte det?
— Vi ha just tänkt på honoîn.
— Har han inte ens skrifvit?
— Nej.
— Det var förunderligt.
— Nå, nå! Grosshandlaren har nog så mycket att styra och
ställa med sina affärer, tänk, r jag, så att man får inte ha för stora
pretentioner på honom. Han är minsann af naturen så artig och
uppmärksam, sade Hagberg.
— Ack ja, han är så behaglig och glad, inföll Gunilla.
— Jag skall säga, att det är inte nästgärdsväg till Eriksdal från
grosshandlarens hem, som det är hit till eder fröken Tornspets, dit
han väl kommer litet emellan, sade inspektorn.
— Nej, mina vänner, det är just det underliga, att jag inte sett
ionom sedan bröllopet på Eriksdal, sade fröken Pamela.
— Ab, det var underligt, utropade Gunilla.
— Ja, Anna och jag sutto just häromdagen och talade om honom
samt undrade och spörjde hvaraudra, hvad det kunde vara för orsak,
att han inte syntes till. Måtte han blott inte vara sjuk.
— Herre Gud, det vore bra sorgligt.
— Ja, jag är verkligen riktigt rädd för, att han är det, fortsatte
fröken Pamela.
— Vi skola åka upp till honom, när vi fara hem, Gunilla, sade
inspektorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
