Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En oförmodad friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
— Det skola vi! Den snälle grosshandlaren! utropade Gunilla.
Men jag kan inte tänka mig, att han är sjuk; ty i så fall skulle helt
visst åtminstone ni, fröken Tornspets, fått veta derom, det är jag
alldeles öfvertygad om, förklarade Gunilla såsom sin oförgripliga mening.
Efter ännu en stunds samspråk om andra saker och muntra
episoder lemnade de nygifta fröken Tornspets hem och reste till Eriks-
dal i förbifarten sägande till vid grosshandlarens bostad.
— Lyckliga menniskor! sade fröken Pamela, när de gått. Hon
kunde inte neka till, att detta var ett lyckligt äktenskap, hur mycket
hon än predikade mot giftas.
— De äro äfven förtjenta af att vara lyckliga, sade Anna.
— Ja jag tror det, jag tror det, inföll gumman.
Dagen derpå hade »Axel» åfer kommit fram. Det var straxt
efter middagen, som Anna läste högt:
Ett mättadt rofdjur lik låg re’n
Den slagtning still och sof på fältet
Och månen göt från himlatältet
Ned på förödelsen sitt sken.
Längs utmed nattomhöljda viken.
Går Axel suckande bland liken.
De ligga parvis man om man,
Hur hårdt omfamna de hvarann!
Vill du ett trofast famntag skåda,
Se ej på kärlekens, der båda
Omfamna ömt hvarann och le:
Gå på ett slagfält hän och se,
Hur hatet under dödens smärta
Sin ovän trycker till sitt hjerta
— Det är förunderligt, sade nu fröken Pamela. Hvarje gång du
läser om döden, så kommer jag att tänka på grosshandlaren,
— Hml sade Anna.
— Det är riktigt hemskt, vet du.
— Det händer ibiand, att tankarna irra så underligt till ting,
som som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
