Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. XIV.
Karl Andersson på äfventyr.
Karl Andersson lefde fortfarande i Kalifornien och bodde i sin
vän Pelles palats.
Han arbetade mycket och hans arbete kröntes äfven med fram-
gång. Han började att bli rik.
En dag tog han emellertid afsked af Pelle. Han hade beslutat
att göra en färd inåt landet till ett ganska högt berg för att under-
söka, om der vore skäl att arbeta. Han antog, att han skulle få
vara mera i fred der än i närheten af San Fransisko, der det öfver-
svämmade af guldgräfvare.
— Blir du -länge borta? frågade Pelle.
— Nej, jag är snart tillbaka; jag skall bara se mig omkring
litet. Men finner jag det vara förenadt med min förde! att arbeta
der, så vänder jag om dit igen om en tid och slår mig ner der tills-
vidare.
Och han reste åtföljd af tvenne kamrater vid namn Wharton
och Lincoln.
Han kom lyckligt fram till berget.
En dag, sedan han och hans kamrater tillbragt natten i en
indiansk by och deras väg slingrade sig utmed foten af det höga
berget, märkte Carl Andersson, att skimret af den ständiga snö, som
höljer bergets topp, småningom försvann i en tjock dimma.
Indianerna, som ledsagade dem, sågo med bestörta blickar på
detta töcken och skakade på sina hufvuden samt försäkrade, att ett
förfärligt oväder snart skulle bryta ut öfver dem.
Deras spådom gick äfven snart i fullbordan.
Hastigt utbredde sig dimman och lade sig öfver hela berget samt
försänkte de resande snart i det djupaste mörker.
Luften blef qvalmig och tryckande, men den var likväl så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
