Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
fuktig, att stålet i de resandes ur öfverdrogs med rost och verken
stannade.
Den ström, utmed hvilken de gingo, började flyta med fördubblad
hastighet och liksom genom ett trollslag nedstörtade oförmodadt från
klipporna otaliga strömmar, hvilka ryckte med sig träd och buskar
och äfven några ofantligt stora ormar, hvilka förgäfves använde alla
sina krafter för att motstå vattnets våldsamhet.
Åskan rullade och gaf ett förfärande eko ur berget, bländande
blixtar söndersleto molnen öfver under och omkring de resande, hvilka
kommit så högt, att de voro rätt inne i det djupt gående molnet.
Det föreföll dem som om de varit i ett eldhaf.
De resande sökte skydd under ett stort träd, medan en af de
medföljande indianerna sökte ett säkrare skydd åt dem.
Han kom äfven snart till dem med den underrättelsen, att han
funnit en rymlig grotta, i hvilken såväl guldgräfvarne som indianerna
kunde rymmas och finna ett godt skydd mot elementens raseri.
De begåfvo sig genast till grottan men uppnådde den ej utan
mycken både möda och fasa.
Stormen rasade nu med ett så förfärligt dån, att ingen kunde
göra sig förstådd af den andra. Menniskorösten gick alldeles för-
lorad, den drunknade i stormens tjut.
Karl Andersson hade ställt sig vid ingången till grottan och be-
traktade scenerna utanför densamma genom den långa och smala
öppningen.
Han såg de högsta cedrar fällas eller böja sig för orkanen, som
om de varit vassrör. Apor och papegojor dödades genom de lösslitna
trädgrenarne hvilka lågo strödda på marken, bäckarne hade förvandlat
sig till strömmen och öfversköljde berget på alla sidor.
Förgäfves söker man att skildra ett så storartadt skådespel som
det, hvilket Karl Andersson nu såg. Endast den som varit i dessa
trakter och ännu mer den, som vistats i Sydamerika kan göra sig
en föreställning derom. I denna med rätta kallade nya verlden skulle
man tro, att naturen äunu eger ungdomens hela kraft.
Sedan stormens häftighet slutligen något lagt sig, gingo indianerna
ut ur grottan för att se elter, om det vore möjligt att fortsätta
vandringen.
Grottan, i hvilken de resande befunno sig, var så mörk, att de
ej kunde urskilja hvarandra på några stegs afstånd.
Under det att Karl Andersson och hans vänner som bäst talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
