Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
handen om en trädstam och tryckte knifven med styrka djupare i
djurets bröst.
Allt detta skedde i ett ögonblick.
Indianerna, Karl Andersson, Lincoln och Frank skyndade fram
till hans hjelp.
Lincoln hade fattat Whartons skjutvapen hvilket låg bredvid
honom och gaf tigern med det ett sä kraftigt slag pä hufvudet, att
den miste medvetandet, lemuade sitt byte och störtade ned i af-
grunden.
Men den olycklige unge mannen hade ej beräknat tyngden af
sitt slag, hans fotter halkade och dä hau ej med händerna kunde pä
nägot ställe tasthälla sig, störtade älven han ned i strömmen, pä hvil-
kens yla hans reskamrater sågo honoiri ett ögonblick, hvarefter han
försvann för alltid.
Ett rop af förtviflan ljöd från allas munnar.
Då Karl Andersson hemtade sig från sin bestörtning låg Wharton
vanmäktig pä sluttuiugen af klippan.
Hans sår, hvarur blodet strömmade, var djupt.
Aftonen bröt in och de resande funno sig nödsakade att tillbrin-
ga natten pä denna plats. Indianerna uppgjorde eld för att afhålla
rofdjuren från lägret och Karl Andersson åt litet frukt samt tillbragte
en sömnlös natt vid sidan al Wharton, hvars häftiga andetag upp-
fyllde honom.
Resan måste afbrytas och dagen derpå återvände de till indan-
byn, Wharton maste bäras. Men oaktadt all den omsorg och sköt-
sel, han fick kunde han ej ater bringas till sansning.
Tredje dagen derefter skakades hans lemmar af ett krampanfall,
han reste sig upp och sade uågra osaminanhängande ord, sjönk äter
ned och afsomnade.
Karl Andersson brydde sig icke om att undersöka bergen. Han
lemnade tillsammans med Frank indianbyn och begaf sig åter till
San Fransisko för att fortsätta sitt arbete å guldfälten *deromkring.
Helt visst skulle han hafva kunnat få mera guld i bergen; men
hellre än att utsätta sig för sådana äfventyr, som han uppleft under
denna vandring, föredrog han att arbeta ined mindre förtjenst på en
plats, der han ieke behöfde frukta för öfverfal! af vilda djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
