Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
— Âr du åter här Kalle? utropade Pelle, när Karl Andersson
efter återkomsten från denna resa.
— Ja, svarade Karl entonigt.
— Har du mycket guld med dig, frågade Per.
— Nej, inte ett korn. Men jag kommer ensam hem.
— Åh, tusan! stannade de andra i bergen.
— De äro döda, svarade Karl och sä berättade han sina äfventyr.
— Jo, jo, sade Per, när Karl slutat tala, att resa i det här
landet, det hör satan till.
Har du varit ute för liknande äfventyr?
– Inte just liknande, svarade Per, men nog fick jag nog af att
resa inåt landet i Maj för fem, sex år sedan, när jag gaf mig i väg.
Jag visste mycket väl, att besvärligheter och faror voro förknippade
med en färd genom ödemarkerna; men lusten att ströfva inåt dref mig
i alla fall. — Men fy tusan — brrr! — jag just känner frossbryt-
ningar, när jag tänker på det.
— Träffade du på tigrar?
- Nej det gjorde jag inte. Men tolfte natten efter min afresa
från San Francisko nalkades jag under klart månsken en djup dal,
hvilken fått namnet Dödsdalen efter en liten ned i djupet sorlande
bäck. Denna bäck hade fått namnet Dödsströmmen derför, att för
några och tjugu år sedan ett mord blef begånget på trettio hvita per-
soner, qvinnor och barn inberäknade, hvilka tillbragte natten derstä-
des och under sömnen öfverfölls af indianerna, som dödade och skal-
peradc dem allesamman.
— Fy tusan!
— Ja det må du säga!
— Kom! Jag bjuder på gin, medan vi prata.
— Du vill stärka dina nerver?
— Nåja. hvarför skall jag inte tillstå, att jag känner mig tem-
ligen uppskakad.
— Det är det farligaste en guldgräfvare kan göra.
— Det vet jag. Derför vill jag stärka mig med gin.
— Kom!
— Hvart?
— Vi gå till »slagthuset».
— Nej, jag vill inte det i dag. Jag känner mig inte upplagd
för att slåss i dag och i »slagthuset» är man aldrig säker för att slip-
pa ta ett tag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
