Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvart vill du gå dä?
— Yi stanna hemma. Jag har ju gin.
— Som du vill
Det bief så. De båda nu rika smålaDdspojkarne läto servera sig
gin i det praktfulla rum, der de sutto i Pers palats och så fortsatte
den sistnämnda:
— Hvad var det jag sade?
— Du talade om trettio hvita som mördades och skalperades.
— Ja visst ja, jag hade kommit in i Dödsdalen. Jag hade haft
en besvärlig dagsresa och ehuru jag inte tillryggalagt någon särdeles
lång väg, hade jag likväl kommit öfver flera stora moras, i hvilka
min häst ofta trampade ned med fotterna så djupt, att- jag höll på
att nödgas lemna honom qvar och ensam fortsätta den obanade vägen.
— Det var tusan! Skål!
— Skål! — Uttröttad, genomvåt och framför allt hungrig beslöt
jag att breda ut min filt, göra upp eld och sedan jag kokt skinka
och the åt mig tillbringa natten derstädes under de höga trädens täta
löfhvalf
— Tänkte du ej på ormar och vilddjur.
— Aldrig ett tecken! Sedan jag bundit min häst i en liten dunge
af unga träd och gifvit honom majsblad till nattfoder, tillredde jag
min måltid.
— Men det var ju beqvämt det, emot hvad jag hade det på
min färd till bergsbygden.
— Yar lugn du; kanske du inte säger det sedan. — Alltnog!
Sedan jag ätit försåg jag min eld med bränsle, lade mig på min filt
att sofva, då jag tog sadeln till hufvudgärd.
Sedan de båda vännerna åter druckit med hvarandra, fortsatte
Pelle:
— Öfverallt rådde en dödstystnad, som afbröts endast af bäc-
kens sorl, en schakals tjut och grodornas qväkande.
— Just ingen behaglig musik, inföll Karl Andersson.
— Dessutom, sade Pelle erinrade jag mig, att jag var i Dödsda-
len, emedan knappt etthundrade steg ifrån mig en till hälften upp-
bränd trädstubbe utvisade platsen på det nyss omtalade massmordet.
— Tvi tusan! Jag skulle inte ha afundats dig den der — säng-
kammaren, utropade Karl.
— Plötsligen, fortfor Per, fick jag höra prassel i småskogen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
