- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
359

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

359
— Nej, fördöme mig jag det förstår. Ilar jag fått mitt guld
genom svett och möda och samlat det under otroliga faror, så vill
jag allt behålla det för mig sjelf också, det är så säkert som amen
i kyrkan det, ser du Kalle.
— Kan väl vara. Men jag — — —
— Du blir aldrig en ordentlig guldgräfvare,
— Det vore hin!
— En guldgräfvare, ser du, skall förakta allt i hela verlden —
allt utom ett enda och detta enda är gnidet.
— Så långt kommer jag aldrig.
— Ser du det.
— Inte vill jag heller bli så girig.
— Prata blanksmörja!
— Det der är girighet och ingenting annat.
— Kalla det, hvad du vill; men ser du, så dan skall en ordentlig
guldgräfvare vara.
— Kan väl hända. Men jag har snart samlat nog med guld.
— Det får man aldrig nog af.
— Om jag nu reste hem med mitt guld, skulle jag kunna köpa
hela Säfsjöström och litet till.
— Skulle det vara något det! Nej, om du talade om, att du
skulle kuuDa köpa hela Småland kontant och sedan ha qvar lika
mycket, som du gifvit ut vid köpet, så kunde det vara något att
tala om.
Karl Andersson ryckte på axlarne och drack.
— Nej vet du Pelle, sade han derefter, det der är fantasier,
som jag inte vill ge två styfver för och du menar inte heller, hvad
du säger.
— Gör jag inte, hur kan du veta det?
— En smålandspojke kan inte ha sådana tankar.
— Det var länge sedan, jag var smålandspojke. Jag mins inte
ens, hur det var då, om jag undantar det sista derhemma.
— Men det skall jag säga dig, Pelle, att om jag nu kunde få
Anna från Klastorp, så reste jag hem tvärt på skifvan. Hon skulle
göra mig lycklig och jag henne. Vi skulle lefva godt, men ej öfver-
flödigt.
— Hvad tusan skulle du då med guldet att göra, utropade Per.
— Jo, för det skulle jag bygga skolor och dessutom skulle jag
hjelpa fattiga, skötsamma menniskor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free