Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr - XV. Den vackra indianska enkan i Kalifornien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
till platsen för sjelfmordet och höljde öfver den indianske krigarens
blodiga lik med buffelhuden samt lät honom hvila efter den långa
kamp, han i stoftlifvet utkämpat.
— Nå hade du svårt att hitta tillbaka från detta ställe?
— Nej visst inte, jag återfann vägen till hyddan utan svårighet
och der stod min häst fortfarande bunden vid trädet, der jag lemnat
honom. Jag hoppade upp i sadeln och med uppmärksamhet på de
råd, indianen gifvit mig, kom jag åter på rätt stråt. Allt, hvad som
sedan hände mig under återfärden hem, var på långt när ej så märk-
värdigt som denna rysliga scen i skogen, hvilken jag nu i enlighet
med sanna förloppet omtalat för dig.
— Tusan vet, hvilken som varit i värsta själsångest du eller
jag, sade Karl Andersson, när Per slutade.
— Jag tänker, att det kan komma på ett ut, svarade Per.
— Det tror jag också, sade Karl Andersson och drack.
KAP. XV.
Den vackra indianska enkan i Kalifornien.
Karl Andersson började åter att arbeta med hacka och spade
och samlade mera guld, der han förut gräft. Men icke desto mindre
längtade han fortfarande till bergen trots det äfventyr, som han helt
nyligen varit utsatt för. Han trodde säkert, att han skulle finna
mera guld der än på fälten. Men han beslöt, att, om han ännu en
gång komme att resa till bergen, han skulle ta med sig mera folk
och i öfrigt iakttaga mera försiktighet än förra gången.
Och så en dag, medan Karl Andersson höll på att arbeta i sitt
anletes svett, kom Per till honom.
Detta var i och för sig sjelft ingenting märkvärdigt, ty de båda
vännerna träffades nästan dagligen. Morgnarna, innan Karl gick ut
till guldfälten, träffades de och åto en bit tillsammans och qvällarne
iördrefvo de alltid tillsammans, hvilket ju var helt naturligt, allden-
stund Karl bodde hos Per. — Men det hände äfven ofta, att de träffades
under dagens lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
