Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
inen jag ger er denha adress med det uttryckliga förbehållet, att ni
icke omtalar, hvem det är, som skickat er till honom.
Det lofvade grefven och han fick adressen.
Den omtalade advokaten var en af dessa skurkar, hvilka lefva
af chikaner.
Knappt hade han af grefve Strutsenfot fått höra, hvarom frågan
var, förrän han skrattade och sade:
— Låt mig få hållas. Ni betalar mig några francs för mitt be-
svär och jag hjelper er ur eder förlägenhet; men ni måste lofva mig
att icke säga ett enda ord, då vi komma inför domstolen utan i
stället låta mig handla helt och hållet på egen hand.
Grefven betalade den begärda summan, ehuru det sved i hans
skrala kassa, samt afgaf det begärda löftet.
Och så infunno sig parterna inför domstolen.
Käranden berättade förloppet med de sannolikaste omständigheter
och hade med sig en välklädd man, som tog på sin ed, att han sjelf
varit närvarande, när möblerna lefvererats till grefven.
Nu kom turen till grefvens advokat.
— Vi kunna icke neka till, svarade denne, att min bufvudman
mottagit möblerna.
Nu glömde grefven sig, blef förvånad och ville afbryta den skäl-
men, som förde hans talan. Men vid ett tecken af advokaten erin-
rade han sig emellertid sitt löfte till denne och teg.
Grefve Strutsenfots advokat fortfor sålunda:
— Vi hafva visst fått möblerna, fortfor han, men min klient
har ett dåligt minne; annars hade han nog påmint sig, att han be-
talade möblerna i samma stund, som de sattes in till honom. Här
är den qvitterade räkningen. Käranden måtte väl känna igen sin
egen stil. Och dessutom har jag här med mig tvenne vittnen, hvilka
voro närvarande, då möblerna betalades och qvittensen utskrefs.
De första skälmarne som sågo sig vara lurade af en ännu större och
käranden, hvilken var en af markis Cellini lejd skurk, erkände under
ursäkter, att han misstagit sig, men måste vidkänna rättegångs-
omkostnaderna, hvilka markisen naturligtvis måste betala till honom
för att icke sjelf råka ut för skandal.
Det hade således icke lyckats att trakassera grefve Strutsenfot
på detta sätt och föröfrigt led grefven ingenting af denna process.
Visserligen hade han förlorat några franse, som han ju måste betala
sin advokat. Men folket i Monaco tyckte om den stillsamme och
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
