Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetsamme, fattige grefven, hvilken gaf deras barn förtjenst genom
att använda dem till bärare. För den skull gjordes en liten insam-
ling för grefven, hvilken på detta sätt fick litet mera, än han gif’—
vit ut.
Att. grefven kände sig tacksam, behöfver icke nämnas. Att
markis Beneveuto Cellini kände sig enkel, då hans ombud misslyckats,
är gifvet och att grefvinnan förargades, är alldeles sjelfklart.
Grefven tog för gifvet, att det varhans frånskilda hustru, som tillställt
processen mot honom och ban hade verkligen varit betänkt på att
draga sig från Monaco för att slippa trakasseras af den hårda qvin-
nan. Men så kom insamlingen och bringade honom på andra tankar.
Han ansåg, att det vore orätt af honom att resa från, en plats, der
han skaffat sig sådana sympatier som i Monaco och hvarest man
äfven gaf honom medel att uppehålla sig genom att köpa af
honom hans taflor och ritningar, hvilka han också utförde efter bästa
förmåga.
Han fick äfven vara i fred efter denna beta. Han såg sin gemål
dagligen; men han låtsade ej märka henne och hon å sin sida tyck-
tes vara belåten dermed och markis Cellini, som ständigt Uppvaktade
henne, hade icke vidare någon lust att uppväcka någon process emot
grefven.
Apropos process, kan jag icke underlåta att omtala följande
korta historiett om processens ursprung:
Heinrich Knaustinus, som. var juris utriusque doktor, comes lati-
nus och berömd poet samt praktiserande advokat i Berlin, Bremen
och Erfurt 1541—1577 har i sina skrifter kungjort, att reglerna för
processen funnos redan i Paradiset.
Man finner stämningen, skrifver han, då Gud ropade och
sade:
— Adam, hvar äst du?
Derefter kommer comparatio eller inställandet för rätta, i det att
Adam kommer fram och svarar:
— Herre, jag hörde din röst och fruktade mig.
Så följer käromålet:
— Hafver du icke ätit af det träd, om hvilket jag dig budit
hafver, att du deraf icke skulle äta?
Derefter kommer exceptio eller -invändningen, samt litis con-
testado:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
