Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Qvinnan som du mig gifvit hafver,v gaf mig af trädet, så att
jag åt.
Hvad göres oss mera vittnes behok Processat har man på jor-
den ända sedan våra första föräldrars tid!
403
£tt hallt är hade gått tillända efter det misslyckade attentatet
emot grefve Strutsenfot.
Grefvinnan vistades fortfarande vid Monte Carlo och hade blif-
vit en af spelbankens mest flitiga spelare.
Hon vågade oerhörda summor. Stundom vann hon, men för det
mesta förlorade hon.
Henues räntor voro snart förtärda och hon grep till kapitalet.
Förlusten växte.
Hon spelade likväl med ursinne dertill uppmanad af markisen.
Hon gick som i en dröm, allt under det att den ena summan
efter den andra försvann i spelhelvetets gap.
Slutligen tog sig markisen för att varna henne.
— Ni måste sluta spela, sade han.
— Nej, svarade grefvinnan.
— Men ni ruinerar er.
— Annu har jag halfannan million qvar.
— Den är snart förtärd.
— Mina diamanter, juveler och andra smycken.
— De skola gå åt.
— Nej, jag skall vinna åter, hvad jag förlorat.
— Då måste ni spela med förstånd.
— Tala inte om förstånd, markis. Det är härligt att vid bor-
det se dessa summor, detta guld.
— Men då ni ej mer har något qvar––––––
— Ni får hjelpa mig.
— JagP
— Ja! Ni begär ju dagligen min hand.
— Låt mig åtminstone få bli er kassör, dyra Hortens, att jag
må kunna rädda något af er förmögenhet åt er sjelf.
— Nej.
— Jag tvår mina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
