Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
— Jag kanske då får gå till banken?
■— Ni är mycket ifrig, sade grefvinnan.
— Ja, jag fattiga karl, jag —–––-
När jag kommer hem, skall jag, betala er, om — jag kom-
mer i hog det, tilläde hon vårdslöst.
— Jag skall ha äran att påminna, sade värden bugande.
— Jag menar, om jag kommer ihog att taga ut penningarne,
rättade grefvinnan.
— Jag får upplysa fru grefvinnan om, att jag ej kan vänta på
penningar längre än till middagen i dag, sade värden.
— Hur mycket är jag skyldig, frågade hon.
— Ett hundra åttio francs och sexti centimer.
— Det var dyrt för dessa få dagar.
En dublett och dessutom den goda maten, vinet och _ _
— Det är nog! Räkningen är för hög.
— Nej, fru grefvinna.
— Jag betalar inte denna summa.
Jaså, det låter på det sättet. Då skall jag veta att göra
mig betald, sade värden plumt.
— Hvad vill ni göra?
— Göra mig skadelös.
— Ni vill ställa till skandal?
— Kanske det!
— Men om jag då betalar?
— Dä tackar jag allra ödmjukast.
— Välan, jag skall betala er.
— I middag?
— Ja!
— Godt fru grefvinna! Jag väntar till dess, sade värden och
gick.
Men han var ej lugn.
Han gick till gendarmeriet och talade der om saken samt reqvi-
rerade en kommissarie och två man till sitt hus till middagen.
Förgäfves väntades grefvinnan hem vid middagstiden, men om
aftonen kom hon.
— Min gode man, sade hon till värden, hvilken hon mötte i
förstugan, jag blef hindrad att komma hem till middagen och betala
er, såsom jag sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
