Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
Han talade med en bestämdhet, som gaf grefvinnan full visshet
om, att han menade allvar och att hon icke hade annat än haDS ord
att rätta sig efter.
— Skall gendarmen följa mig tätt invid, frågade hon.
_ Nej, fru grefvinna. Han följer er på afstånd. Ni har rätt
att gå, hvart er lyster. Ingen skall märka, att det är er, han be-
vakar.
— Jag tackar er, herr kommissarie, sade grefvinnan något lättad
och gick;
Gendarmen följde henne på afstånd.
Hon hade inte gått långt, förrän hon mötte en liten flicka, hvilken
hon tilltalade spörjande:
— Vet du, hvar grefve Strutsenfot bor, mitt barn?
— Nej svarade flickan och säg upp på henne med ett par stora,
bruna ögon.
— Han, som målar taflor och går och säljer.
— Jaså farbror målare, som vi kalla honom?
— Ja, just han.
— Gif mig en slant, skall jag visa er till honom, min fru.
_ Min lilla vän, du behöfver inte gå med; peka blott åt det
häll der han bor.
Flickan pekade åt venster.
— Tack mitt barn, sade grefvinnan och gick.
— Snålvarg! mumlade flickan för sig sjelf och räckte ut tungan
efter grefvinnan, hvilken emellertid hittade iram till greivens bostad,
sedan hon frågat ännu ett par barn.
Grefven hade nyss kommit hem och höll på att städa undan
sina taflor för aftonen samt ämnade kläda om sig för att gå ut och
sätta sig och röka sin cigarr i någon berså, som det var hans vana ,
att göra om aftnarne efter slutadt arbete, da någon knackade pä
hans dörr. —
_ Stig in ropade han. — Dörren öppnades och till hans stora
förundran trädde grefvinnan Hortens öfver tröskeln till hans bostad.
Hon stannade vid dörren, liksom om hon väntat, att han skulle
be henne stiga fram. Men han gjorde det inte utan sade endast:
— Du här Hortens?
— Ja Emanuel! svarade hon med vibrerande stämma.
— Hvad önskar duP
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
