Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Hon tog ett steg tram i rummet och lade sin ena hand på hans
arm, sägande:
Mins du, hur lyckliga vi voro _ _ __
,. Tala mte om 1y°ka’ Hortens, svarade grefven bittert, genom
dig har jag ej funnit lyckan.
~ Jag ve7a«>g är klandervärd. Men förlåt mig. Jag kommer
som den botfärdiga Magdalena
— Du?
— Ack ja Emanuel! Men se ej så strängt på mig, arma varelse.
7 Jag känner ej igen ditt språk Hortens. Något måste hafva
intränat, som böjt ditt síddo.
— Ja, något förfärligt Emanuel; du måste hielpa mis.
— Jag?
— Ja, Emanuel! Jag har ingen annan att sluta mig till. Du
ar ju ändock min gemål,
7 B,ortens> du kar sjelf slitit bandet, som förenade oss
och du har rest en oöfverstiglig mur oss emellan genom mordet på
vart barn.
— Anklaga mig inte, Emanuel, anklaga mig inte. Lägg inte
sten pa börda. Räck mig din hand till hjelp, tala ett ord af tröst i
min olycka. ’
— Du lider?
— Gräsligt! Gräsligt!
— Jag har lidit gräsligt äfven jag, Hortens.
— Jag vet det, jag tror det.
— Det var du, som störtade mig i olycka.
— Förlåt, förlåt!
— Du öfvergaf mig i min nöd’ och du har helt och hållet skilit
dig från mig. J
— Ack tala inte om detta.
— Och nu kommer du till mig och beklagar dig?
Du har ett godt hjerta, Emanuel.
Ja, jag tror, att jag har det. Men för dig är det slutet.
Du har sjelf bommat igen dörrarne till mitt hjertas kamrar.
— Var ej grym, Emanuel!
— Har du ej varit grym mot mig.
— Jag gråter deröfver och jag ber dig förlåta mig.
De tårarne komma af sjelfviskhet, svarade grefven mycket
allvarsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
