Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
het och det blott för en småsaks skull. Min bankir har inte skickat
mig penningar på bestämd tid.
— Hin 1
— Jag hade endast ett tusen francs qvar i min börs. Inte en
soas till.
— Hm! Hm!
— Och kan ni tänka er, hvad som händt mig?
— Nej.
— Jag har tappat min börs!
— Ajl
— Eller också har man stulit den.
— Men för tusan — ursäkta att jag begagnar ett sådant uttryck
— säg till gendarmen, som slagit sig ned der på bänken bredvid den
vackra flickan, hvilken han tycks vilja slå i bojor.
— Nej; jag vill ej draga olycka öfver någon.
— Men en tjuf!
— Det var ju blott lumpna tusen francs.
— Det är ju en bra summa.
— Hvad är tusen francs för mig?
/ — Jag medger, att för den, som eger millioner.–––-
— Och längre än till morgondagen kan det inte dröja, innan
remissa från min bankir är här. Det är inte möjligt. Jag skulle inte
bry mig om hela struntsaken, om inte min värd, den stackars karlen
vore så illa ansatt af sina kreditorer, att de skickat en kommissarie til!
honom för att uttaga deras fordran och endast jag kan rädda honom
genom att betala i afton, livad jag är honom skyldig för bostad och
vivre. Ni kan förstå, herr Klingenberg, hur svårt det skall kännas
för mig att icke kunna göra rätt för mig; när jag vet, att jag är
egarinna till flera millioner.
— Ja det var bedröfligt, det må jag säga.
— Vill ni hjelpa mig leta efter börsen; jag var just sysselsatt
dermed, när jag fick se er och alldeles glömde bort, hvåd jag hade
for händer. — Nu är väl börsen upptagen och det är inte mycket
hopp om att återfå den. Åh, min stackars värd, min stackars värd!
Hon jämrade sig och satte näsduken för sina ögon.
Den lättrörde, lättsinnige men genomhederlige musikern blef verk-
ligen rörd och han skyndade sig att trösta henne:
— Gråt ej, fru grefvinna, sade han.
— Ni är hård! Skulle jag inte beklaga den stackars mannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
