- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
423

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

423
— Jag har icke antastat någon och jag hoppas, att det är min
fulla rätt att promenera här.
Det bief en liten ordvexling mellan musikern och gendarmen,
hvilken emejlertid pä ett belefvadt sätt bemötte Klingenberg, som
snart nog blef afväpnad och till sist glömde bort sin förargelse, samt
satte sig ned och pratade helt gemytligt med gendarmen, hvilken
tyckte, att den lille tankspridde karlen var en lustig företeelse. —
Värden hade verkligen stått i förstudörren, när grefvinnan med
högburet hufvud kom tillbaka till hotellet
— Hvar är räkningen? frågade hon.
— Jag skall ha nöjet’be kommissarien komma — — —
— Jag väntar räkningen i min salong, sade grefvinnan och
passerade värden.
— För tusan! tänkte värden. Jag får visst betaldt och han
skyndade in på sitt kontor, der kommissarien ännu var i lifligt sam-
språk med värdens fruntimmer.
— Nu är hon hemma — hvar är räkningen, sade värden.
— Betalar hon, frågade kommissarien förvånad.
— Jag tror det.
— Låt henne inte lura den qvitterade räkningen af er.
— Var lugn.
— Skall jag följa er?
— Nej, ni hör, om det blir ordvexling. Kom då.
— Som ni vill.
Värden gick och kommissarien började åter skämta och skratta
med fruntimren.
— Vexla den, sade grefvinnan, när värden kom upp till henne
och hon räckte honörn en sedel på ett tusen francs.
— Det kan jag inte, sade värden.
— Jag kunde tro, att ni var i knipa för penningar alldenstund
ni var så ifrig. — —––-
— Fru grefvinnan får ursäkta, men man sade — — —
— »Ursäkta» — »ursäkta»! Allt skall man ursäkta.
— Man sade — — —
— Den, som hör på sqvaller, må sota derför. Vexla den här.
— Jag måste skicka ut och vexla, fru grefvinna.
— Skynda då, jag har brådtom.
Värden mera flög än gick ut.
Nedkommen till sitt kontor, der kommissarien var, sade han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free