Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Er arm I
Musikern trodde sig hafva blifvit förflyttad in i sjunde himmeln
och bjöd henne artigt armen, hvarefter de gingo framåt i den dunkla
gången mellan kaprifoliihäcken och lummiga bokträd.
Gendarmen reste sig upp och lemnade den vackra barnflickan
samt följde grefvinnan och Klingeuberg på behörigt afstånd.
— Hvilken glädje det skall bli hos värden, sade grefvinnan.
— Det måtte vara ljuft att kunna sprida glädje, svarade Klingen-
berg.
— Ja, känner ni er inte lycklig?
— Jo, det gör jag fru grefvinna; men den egentliga glädjespridaren
är ni, som — — —
— Nej, det är ni, herr Klingenberg,
— Nej, nej, det är ni.
— Ni, säger jag.
— Jag är blott en förmedlare.
— Om jag ej funnit er skulle jag inte kunnat rädda värden från
bysättningshäktet, eller hvad det nu heter här i Monaco. Var
lycklig.
— Edert bevis är slående och jag må uppriktigt erkänna, att
äfven jag känner mig glad och belåten.
— Hvad vi sympatisera. — Men nu måste jag lemna er. Sitt
ned här under boken, medan jag springer in och betalar. Den stackars
värden står i dörren ser jag.
Hon skyndade från Klingeuberg och till sin bostad.
Klingenberg satte sig emellertid på den anvisade bänken samt
kom att se sig om och fick då se gendarmen, hvilken stannat under
ett närstående träd.
Detta förargade musikern, hvilken steg upp och gick fram till
gendarmen sägande:
— Hvarför förföljer ni mig?
— Det har jag inte gjort min herre, svarade gendarmeu artigt
och gjorde honnör.
— Jag känner igen er! Ni har följt mig och grefvinnan. Ni
spionerar! Men jag är en hederlig karl och mitt pass är i sin ordning
sade han häftigt samt slet fram passet och höll det för gendarmens
ögon.
— Jag har aldrig tviflat derpå, min herre, svarade gendarmen.
— Gå då och lemna mig i fred!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
