Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När alla verserna voro framsagda, sade en äldre herre till en
sin granne och vän:
— Det der är en dikt, hvars sentens borde inpräglas i hvarje
spelares sinne och den lämpar sig förträffligt här vid Monte Carlo.
Deklamatoren har aldrig kunnat välja ett lämpligare stycke just här.
— Nej, du har rätt, bror, svarade den andre. — De voro båda
svenskar och hade under en resa, som de företagit gemensamt stannat
öfver några dagar i Monaco.
— Här om någonsin böra menniskorna bli påminta om moral.
— Ja — — — Hör du bror, ser du det der fruntimret med
hatten med skära och hvita plymerna i derborta till höger?
— Hvar?––––––Der? —––––-Ja, javisst, jaha.
— Känner du igen henneP
— Nog tycker jag att jag har sett det der ansiktet; ja det är
mig till och med ganska bekant, som det tyckes.
— Det är oestämdt hon!
— Hvilken hon?
— Jo, jag tror att det är fröken Hortens Wennerholm, hon som
gifte sig med grefve Strutsentot!
— Ja visst tusan! — Fy attan tusan, är hon också här! — Du
har väl hört, att hon skiljt sig från sin man och varit misstänkt för
barnamord?
— Ja, jag har läst det.
— Hvad katten skall hon här att göra?
— Hon är rik och rika personer kunna alltid här göra af med
sin pengar.
— Ja, det har du rätt i bror, det har du förbanna mig rätt i.
Samtalet blef nu afbrutet; ty ett stycke på programmet gick af
stapeln. Det var den italienske fiolspelaren som nu uppträdde.
Det ena numret följde det andra och så kom den svenska de-
klamatrisen, hvilken hade valt följande stycke af Atterbom.
Kung Karls spira.
Det är så skönt i skog att bo, i enslig nordanskog;
De höga furor susa der och jag förstår dem nog.
Méd tusen tungor tala de, men blott en enda röst;
I forsens vilda fall och qval de blanda suck, men tröst.
De tala om en sommarsol, som skapar natt till dag;
De tala om en kraft, som bryts, men aldrig böjs till svag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
