Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Det är roligt, när bekanta träffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
— Hur kan grosshandlaren säga så?
— Lugna sig fru Hagberg. Det var ett par goda vänner, som
sutto der och föröfrigt framställde jag min begäran om lusthuset pä
ett helt annat sätt, än jag nu sagt; ty antagligt är, att jag, om jag
varit så burlesk mot dem, icke skulle ha fatt lusthuset. Men
råtom oss gå.
De gingo alla, lilla Gunnar och barnjungfrun, äfven upp mellan
de ganska vackra planteringarne, till Stora hotellet, hvilket ligger
midt för stationshuset, men ganska långt ifrån det, ett tel, som mången
resande nog beklagat; ty detta hotell är verkligen förstklassigt, hvilket
är förhållandet äfven mëd de två andra hotellen i Nässjö stora
stationssamhälle, hvilket helt visst snart blir en köping och sedan är
det nog inte långt efter stadsprivilegierna.
Middagen blef väl serverad i det treäiga lusthuset och var både
god och riklig och maten kryddades med ett muntert samtal, i hvilket
emellertid grosshandlarens historier spelade minsta delen. I stället
talades om saker och ting, hvilka hade intresse för allesammans.
— Nä, mitt herrskap, sade grosshandlareu, sedan man satt sig
till bords, hur står det till med min gamla tant?
— Jo, tack bra herr grosshandlare, svarade fru Hagberg. Vi
voro hos henne i går och sade farväl samt omtalade, att vi under
midsommarhelgen skulle göra en liten resa ned till Kosta och Säfsjö-
ström, hvilka trakter Axel vill visa mig.
— Hvilket äfven är i sin ordning, sade grosshandlaren.
— Fröken Pamela var då sig alldeles lik.
— Har hon inte åldrats något?
— Jag tycker inte det. Hennes sinne är gladt och förnöjdt.
Ja det är helt visst Annas förtjenst, sade herr Hagberg, ty
hon ar god och älsklig som en dotter åt gumman.
— Det är roligt att höra, sade grosshandlaren, hvilken fick en
slöja ötver ögonen, när Annas namn nämndes och hans tal biet äfven
mera dämpadt; men han föreföll dock lika glad som förut och hvarken
herr eller fru Hagberg kunde märka någon förändring med honom.
— De läsa väl sin »Axel» som förut, sade han.
— Ja, det göra de allt.
— Jag undrar, hur många gånger gumman Pamela hört den
dikten.
’ — Den är hennes ideal.
— Och hur många af’ sina sällskapsdamer hon tråkat ut med den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
